Då var det dags igen.
Mardrömmarna och den oroliga sömnen. Vrider och vänder mig i frågetecken och en antydan till panik. Jag vaknar 20 gånger varje natt och kliver upp tröttare än när jag gick och la mig.
Jag växer upp nästan obehagligt fort, växer som person nästan för lätt. Famlar runt bland skolan, praktik, arbetsförmedlingen och ekonomi. Gör tappra försök att hålla drömmarna vid liv. Men det går bra nu, jag har kontroll på mitt liv. Jag är vuxen tror jag fan.
Och jag vet förbannat väl att jag blir aldrig mera barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar