Det är svårt att hålla huvudet högt och kämpa på med en hjärna som skurit ihop. Allt är varandras motsatser, logiken finns inte och allt är osammanhängande.
Jag har 1000 olika pussel i hjärnan men bara en bit från varje pussel, inga bitar passar ihop. Allt är bara ord, bokstäver och punkter utan något som helst sammanhang. I just want the shit to stop.
För det måste få ett slut, det här går inte längre. Jag kan inte leva med en splittrad värld i huvudet, jag orkar inte.
Och det är inte så jävla bara att lära sig hantera det och leva med det. Att få en diagnos i det här landet är att bli avsläppt mitt ute i ingenstans lämnad åt sitt öde. Att försöka få hjälp verkar vara en omöjlighet.
Tänk er en människa som kommer till sjukhuset med cancer och får svaret: jaha.. cancer, skyll dig själv.
Eller; du har inte nog mycket cancer för att vi ska ödsla någon tid på att försöka hjälpa dig.
Nej, min sjukdom kanske inte är lika hemsk som cancer, det vet jag. Men att leva med den är som ett heltidsjobb i helvetet.
Och skillnaden på mig och någon med cancer är att den personen kan bli frisk. Hur mycket jag än kämpar, vill och försöker så kommer jag aldrig bli "frisk". Det finns inget botemedel mot asperger, men förhoppningsvis finns det ett sätt att lära sig hantera den. Pray for me.
Längtar efter något som kan rädda mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar