Hur kan det komma sig, att varje gång jag äntligen fått ordning på allt i huvudet, alla analyser, intryck och känslor, så händer det något som rör till allt igen. Som en tornado som drar igenom skallen och lämnar inget förutom kaos och oreda efter sig.
Hur många gånger ska jag behöva städa upp, sortera och placera allt på rätt plats igen?
Jag vill inte ens tänka på tomrummet som kommer bli efter dig.
Det är precis som jag alltid har sagt, varje gång man börjar tycka om en person och börjar lita på någon, så kommer denne försvinna på ett eller annat sätt.
Jag är trött på det. Jag vill inte att du ska försvinna, du är ju speciell. Och jag behöver faktiskt dig.
Please, please, don't leave me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar